Jessica

I fredags fick äntligen min älskade farmor sin eviga vila. Det tog lite drygt
fem månader från den dag hon lämnade oss tills att hon sänktes ner i
jorden men nu är det äntligen gjort. Nu känns det som vi vet var vi har henne
och att hon till slut lämnat jorden. Det har varit svårt att se henne som
"borta för alltid" när vi inte haft någonstans att gå till, ingen gravplats..
Jag kan komma på mig själv med att vänta mig henne runt hörnet, alltid
lika glad och stolt över sin familj. Änglabarn var vad hon kallade oss
barnbarn, det kan jag längta efter att få höra igen..

Det visade sig bli en riktig pers när vi stod där. Vi fick välja om vi själva ville
sänka ner henne och om vi ville hålla urnan en sista gång för att lite ta ett
sista farväl. Jag valde att inte hålla urnan för jag vet hur det känns att krama
min farmor och det stämmer inte överens med en hård urna..
Pappa valde att sänka ner henne och hans syskon höll med, tror de tänkte
att den äldsta sonen bör göra det vilket också skedde.

Vi fick även ta några spadtag om vi ville. Alla farmors barn tog tre var och även
två av mina ingifta farbröder gjorde det. Mojen tog spadtag för både henne och
brorsan som inte kunde närvara men både jag och Jenny avstod.
Jag skulle aldrig kunna begrava min farmor..

Jag grät hela, hela tiden..

Det var som ytterligare ett bevis på att jag inte varit så stark som jag först
trodde jag skulle vara. Att inte kunnat bearbeta sorgen på rätt sätt från början
har fördröjt sorgprocessen mer än jag kunde ana. Att bearbeta en chock är
ingen liten sak och det är något jag inte önskar någon annan i livet.

Nu hoppas jag att vi alla ska kunna gå vidare i livet och bearbeta detta tillsammans.
Det har varit ett rent helvete och jag tror inte det kan bli annat än bättre från och
med nu.

Jag vill även säga förlåt till alla som drabbats av min sorg på fel sätt. Jag
lät mina korta kommentarer, mina sura miner och arga beteende gå ut över fel
personer vilket jag inte förstod då. Vissa dagar har varit rent omöjliga att tänka
klart men nu hoppas jag som sagt på förbättring för det känns som vi äntligen
fått ett avslut.


Ta hand om varandra, personer kan ryckas bort utan förvarning