Jessica

...ner för min kind

Jag var förbi din grav idag, det var första
gången sen bisättningen.
Jag har inte kunnat tidigare för 
det är för jobbigt att komma hem och
bli påmind om allt.

Jag pratade lite med dig och det var skönt.
Jag trodde aldrig att saknaden och
sorgen efter en människa kunde vara
så stor och så jobbig att ta sig igenom.

Du betydde så mycket och du
berörde så många.
Det hoppas jag att du alltid varit
medveten om.
Mer fantastisk människa vet jag inte
om jag någonsin kommer ha
i mitt liv, ingen som du iallafall...

Livet går vidare och jag kämpar för att
göra detsamma, men det är inte lätt alla gånger.
Det är inte lätt att sitta ensam en vardag,
utan familjen och utan dem jag känner bäst
som även träffat dig och förstått vad du betytt för mig.

Samtidigt vet jag inte om jag vill ha stöd,
om jag vill att mina vänner ska behöva trösta.
Pappa gör det, mamma gör det och alla
andra som sörjer dig, men frågan är
hur mycket man ska klara själv.

Jag kommer alltid sakna dig min älskade farmor!